Haskell:
Att använda en debugger

Hur gör man:

Låt oss ta en promenad med GHCi, Haskell’s interaktiva miljö som kan fungera som en grundläggande felsökare. Du startar den med din Haskell-kod och börjar utforska. Här är ett exempel:

main :: IO ()
main = do
    putStrLn "Hej, vad heter du?"
    namn <- getLine
    putStrLn $ "Hej, " ++ namn ++ "! Låt oss felsöka."
    let resultat = buggigFunktion 5
    print resultat

buggigFunktion :: Int -> Int
buggigFunktion n = n * 2 -- Låtsas att det finns en bugg här

För att börja felsöka med GHCi:

$ ghci DinHaskellFil.hs

Sätt en brytpunkt vid buggigFunktion:

Prelude> :break buggigFunktion

Kör ditt program:

Prelude> :main
Hej, vad heter du?

Ditt program pausar vid buggigFunktion. Nu kan du inspektera variabler, stega genom koden och utvärdera uttryck.

Djupdykning:

Historiskt har Haskell’s rykte om rena funktioner och stark typning lett till tron att felsökningsverktyg var mindre kritiska. Verkligheten är annorlunda—komplexa program drar alltid nytta av bra felsökningsverktyg. GHCi tillhandahåller grundläggande felsökningskommandon. Dock, för en mer visuell upplevelse eller applikationer i större skala, kan du utforska IDEs med integrerade felsökare, som Visual Studio Code med Haskell-tillägg eller IntelliJ’s Haskell-plugin.

Alternativ till felsökare inkluderar att använda utskriftsuttalanden, känt som “printf-debugging”, eller att utnyttja Haskell’s starka typsystem för att göra felaktiga tillstånd orepresenterbara. Ändå ersätter inget ibland att stega genom koden.

När det gäller genomförandedetaljer, fungerar Haskell’s felsökare med körtidssystemet. Den kan hantera brytpunkter, stegexekvering och tillåter variabelinspektion. Dock, eftersom Haskell är latvärderat, kan saker bli lite icke-intuitiva. Att felsöka ett Haskell-program innebär ofta att hålla ett öga på när och hur uttryck utvärderas.

Se även:

• GHC Användarhandbok - Felsökare
• IntelliJ Haskell-plugin