Böcker
Lua
Kapitel 5. Bra kodningspraxis
Hantering av fel

Lua:
Hantering av fel

Hur gör man:

Lua använder två huvudfunktioner för felhantering: pcall och xpcall. Så här använder du dem:

function might_fail()
    if math.random() > 0.5 then
        error("Hoppsan! Något gick fel.")
    else
        print("Allt är bra!")
    end
end

-- Använda pcall
local success, errorMessage = pcall(might_fail)

if success then
    print("Lyckades!")
else
    print("Ett fel uppstod:", errorMessage)
end

-- Använda xpcall med en felhanterare
function myErrorHandler(err)
    print("Felhanteraren säger:", err)
end

local status = xpcall(might_fail, myErrorHandler)
print("Var anropet framgångsrikt?", status)

Exempel på utskrift kan vara:

Ett fel uppstod: Hoppsan! Något gick fel.
Felhanteraren säger: Hoppsan! Något gick fel.
Var anropet framgångsrikt? false

Eller, om inget fel inträffar:

Allt är bra!
Lyckades!
Allt är bra!
Var anropet framgångsrikt? true

Fördjupning

Att hantera fel, eller “exceptionhantering”, var inte alltid en sak. Tidiga program kraschade – mycket. Med kodningens utveckling växte även behovet av stabilitet. Luas tillvägagångssätt är enkelt jämfört med vissa språk. Det finns inga try/catch block, bara pcall och xpcall. Den första skyddar ett funktionsanrop, och returnerar en status och eventuellt fel. Den andra lägger till en felhanteringsfunktion, användbar för anpassad städning eller loggning.

Ett alternativ i Lua är att använda assert, som kan tjäna ett liknande syfte genom att kasta ett fel om dess villkor är falskt. Men det är inte lika flexibelt som pcall för komplexa felhanteringsscenarier.

Internt fungerar pcall och xpcall genom att ställa in en “skyddad miljö” för funktionen att köras i. Om ett fel dyker upp fångar miljön det och kan antingen hantera det direkt eller skicka tillbaka det för programmet att hantera.

Se även

Loggning